bara jag.

Jag kan prata hur länge som helst om gesällens dåliga regler och de sjuka momenten och så vidare. Jag är så arg på allt och det bottnar i nervositet. Jag förstår bara inte hur de tänker. Allt runt omkring oss förnyas men inte gesällen inte. Där står man och gör det man alltid har gjort. Och inte nog med det så är reglerna olika beroende på vilken stad man gör det i. Domarna är olika hårda också. Men även fast de är hårdast i Norrköping vill man ju inte göra någon annanstans eftersom man känner sig hemma och hittar där.

Jag blir bara så trött på att alla verkar vilja sätta dit oss. Varför kan man inte få reda på vilket av de tre färgmomenten man ska göra så det verkligen handlar om kunskap och inte ifråga om man hittat ett modell? Och varför får man inte reda på vilket av de tre permanentmomenten det blir så man inte står där några dagar innan lilla gesällen och aldrig rullat på otraditionella spolar eftersom man haft fullt upp att bli riktigt bra på traditionell? Man utför ju sedan aldrig en permanent som man inte kan? Jag förstår bara inte varför allt ska gå ut på att sätta dit oss?

Tro nu inte heller att om man råkar få en liten markering i nacken på finish, eller att färgen är lite annorlunde utifrån önskemålet, då är det inte bara ett litet minus? Nej nej, då är det inte bedömningsbart? Det låter ju logiskt? Jo för om man färgar en kund och färgen inte blir exakt som man föreskrivit så tycker ju kunden att det är tabu och kommer aldrig kommer tillbaka mer? Nej precis, det är ju inte så att man pratar med kunden och kommer fram till att det blev riktigt snyggt ändå? Nej nej, är är det ingenting som är bedömningsbart helt plötsligt.

I en rättegång friar man hellre än fäller, på en gesäll fäller man hellre än friar...