bara jag.

jag känner mig helt tom.
efter besöket hos sjukgymnasten har en besvikelse lagt sig över mig, ledsamhet, tomhet.
jag får inte träna nu och ska inte göra det förrän jag känner mig bra och har vilat i två veckor efter det att jag känner mig bra. det var misstaget jag gjorde i söndags. det kändes okej och jag tränade och nu har jag jätteont igen. piss på allt.

jag får inte vara med på någonting annat än fristående på rm-mix i göteborg och inte på trampett&tumbling-jakten i katrineholm heller. fan, skit. när jag för än gångs skull har lärt mig handvolt-sträckt frivolt, rundat-flickis-sträckt salto, ja då går man ju och får fel på ryggen. yey, lucky me. vet ännu inte om jag får vara med i örebro heller, eller om jag kan. jag vill. nu känner jag att jag kör ändå, även fast det gör ont, men jag vet att det inte funkar. jag ska stå i x antal år inom frisöryrket också... men jag vill så gärna, jag vill så gärna köra en ordentlig tävling där jag är med på både tumbling, trampett och fristående, där jag kör de nya och svårare sakerna jag lärt mig, och så kommer det här. fan jag vill inte. varför händer det här mig för? varför kan de inte hända nån liten skit som inte lärt sig som mycket än, som är glad om den får köra kullerbytta och leka under hökens vingar kom? jag vill bara vara frisk, hel, känna mig säker på min kropp.

jag har gråtit idag, gråter nu, kommer gråta ikväll, kommer gråta i morgon.