bara jag.

Träning. Börjar värma upp (för som vi lärt oss så sträcker vi oss annars^^) och börjar sedan köra fristående. Känns riktigt bra och jag engagerar mig i det för ovanlighetens skull, det brukar annars börja tråka ut mig. Kör lite sidhopp, irriterad över låg plinthöjd, vi höjer, blir bättre! Lite känningar i ryggen men inte mer än vanligt, och inte tillräckligt för att stoppa mig. Kör trampett. Hittar inte en ordentlig ansats. Tillslut hittar jag den, får till ett par riktigt bra volter. Kör igenom med musik, ska vara extra engagerad och peppar ordentligt och sträcker ut så kraftigt att jag glömmer böja på benen i landningen. Landar alltså från 3-4 meters höjd på totalt raka ben och knän med en rygg som absolut inte pallar det. Jahapp, det var den träningen. Nog höll det på längre än vanligt, så man ska väl vara glad för det...

En gammal vän satte idag ord på det jag känner. Frustration.
/ ida