bara jag.

En tanke har slagit mig. Jag & Malin kan vara så förbaskat tjuriga ibland. Jag skojar inte. Vi liksom hugger så fort nån säger något, och helst säger vi ingenting alls. De dryga och typiska "jaaah"-svaren flödar och irriterade ansiktsuttryck hör till det vanliga. Vi kan inte hejda det. Dock är väl det positiva vi vet att det inte är personligt mot varandra, utan att man bara är tjurig, trött och irriterad. Det är ju bra... annars vore det lite oroväckande att man alltid känner att nån är sur på en, när man inte alls förstår vad man har gjort..

Inspiration till detta inlägg:
Malin: Var är din rosett?
Ida: (pekar)
(Malin står kvar vid skrinet)
Ida: Där!?
Malin: JAAAH!!

^^

ibland är vi glada också.