poesi, posei, POESI.

Nu tänkte jag att en dikt ska jag allt skriva ner.
Och efter denna tror jag allt att ni kommer vilja ha mer.
Men nej säger jag, detta är det enda ni får.
Lite småplock om potatis, cykling och hår.
Men kanske allt i alla fall ska va en hemlighet.
Eller ska jag nu förtälja alla småsaker jag vet.
Det är en fråga som vi måste svara på.
Om den besvaras så skulle jag nog bättre må.
Nu flyger jag från ämnet och dess röda tråd.
Jag kanske borde fråga nån om råd.
En lärare eller någon kunnig dam.
Så skulle denna dikt bli mindre lam.
Men ack den damen har gått vilse i en skog.
Och över henne körde nog en plog.
Så hon gick nog i tusen bitar små.
Händer fötter flyger, sen en tå.
Tån får jag i ögat och blir blind.
Ser inte ens blodet på min kind.
Nej varför skulle jag skriva mig en dikt.
Som sluta upp i blod och hjärtsvikt.
Nu förmår jag mig att säga mitt farväl.
Och hoppas att ni nu har en trevlig kväl(l).

FARVÄL!

Kommentarer
Postat av: josefin

ida... det var riiiktigt riktigt.... uselt.....

2009-09-09 @ 22:57:17
URL: http://sameoldstories.blogg.se/

ordet är ditt

vad heter du?
latmask?

e-postadress: (publiceras ej)

url/blogg:

kommentar:

Trackback
RSS 2.0