truth about talking, talking about truth.

Tänkte nu berätta bakgrunden till varför jag snackar lika snabbt som spanjoerna i VM. Jo, det ligger rätt långt bak i tiden och har byggts på succesivt. Ja, till er som inte hört mig när jag drar igång kan jag säga att det ibland går så fort att jag själv inte hör vad jag säger. Det är liksom inte bara det att jag kan prata snabbt, det kan väl typ alla.. Det är bara det att jag gör det. Hela tiden. Vet inte hur många gånger jag har fått säga om "utan senap" på Mc Donalds när jag beställer. Men tro mig, jag förstår de arma ungdomarna som står bakom disken och ska försöka tyda "utzz tsenaphh".. Jag menar, I don't blame them liksom!

Jo, anledningen till att jag pratar så här fort är för att när jag var yngre så lyssnade inte folk på mig. Eller lyssnade och lyssnade... Missförstå mig rätt (?) men alltså ibland när jag skulle prata i normala situationer eller skulle berätta saker som jag ansåg var intressanta blev jag avbruten av någon eller några personer som för mig var viktigare och coolare än jag, som inte alls tyckte det jag sa var speciellt intressant. Så jag började redan då tro att folk inte ville lyssna på mig, på det jag hade att säga. Det var inte så att jag tyckte det var jobbigt att redovisa eller prata högt inför människor, då har man ju läst på. Bara det att folk inte verkade bry sig speciellt mycket om vad jag sa.

Därför kom jag på den genialiska idén om att prata fort. På så sätt hann de där dryga killarna i klassen, eller den där ointresserade tjejkompisen inte ens avbryta mig innan jag var klar med historien. Smart va? Det tyckte i alla fall jag. På så sätt fick jag avreagera mig utan att de andra egentligen hann lyssna på mig. Men det gjorde liksom ändå ingenting. Jag ville bara få med så mycket som möjligt innan folk tröttnade..

Nu på senare dar (låter som jag är 74!) så har dock detta fastnat kvar lite. Det är inte så att jag tror att mina vänner inte vill lyssna på mig, absolut inte. Nu har det bara gått så långt att det faktiskt är svårt att prata långsamt. Vet inte hur många gånger jag haft som nyårslöfte att prata långsammare men har aldrig klarat det. Dock vet jag ju att jag kan eftersom jag kan föreläsa inför folk utan att snacka lika fort som han Boltsnubben springer 100 meter.

Nej hörrni, nu ska jag äta bullar & mjölk!


Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag läser detta inlägg lika fort som du pratar! :p

2010-07-08 @ 22:27:41

ordet är ditt

vad heter du?
latmask?

e-postadress: (publiceras ej)

url/blogg:

kommentar:

Trackback
RSS 2.0