hit me with your best shot.
Efter jobbet cyklade jag till Laggarhult och det blev en springtur på hela 7 km. Kan säga att det är ganska mycket för den lilla flickan i mig som för några år sedan inte klarade av att springa 100 meter utan att stanna. Psykiskt alltså. Fysiskt skulle jag klarat att springa 1 mil säkerligen, men allting sitter i huvudet. Den här sommaren har jag verkligen förändrats. Är väldigt stolt faktiskt.. Fick tejpa knäna och det kändes faktiskt mycket bättre, men fruktansvärt när tejpen åkte av efter rundan. Herregud, pensionärsvarning här liksom. Efter löpningen blev det styrka på gräsmattan innan det blev en mycket god middag i form av chivapchichi, mums!
Imorgon antar jag att det får bli ett lättare pass på gymmet. Känns som att knäna kommer vara omöjliga imorgon.. Men vi får se. Kan få ett infall och dra ut på en joggingtur imorgon igen, kanske blir en aning kortare denna gång. Ha! Har ju ingen Elin som blåljuger om hur långt det är kvar heller ;)
PUSS / i
