00.39 - 11/1 - 2012
Det har gått över gränsen märker jag. Det här med mitt tal. Det går så fort så man undrar om jag ska hinna med sista tåget från världens undergång. Ack. Jag har pratat fort så länge jag kan minnas, men vet också att det bottnade i att jag kände att ingen lyssnade på mig. Därför ville jag säga det jag var tvungen att säga, väldigt fort så ingen hann avbryta mig. Detta resulterade ju såklart istället i att ingen hörde ett smack av vad jag sa, så fick jag säga om allting, vilket gjorde mig ännu mer stressad.
Idag vet jag att folk lyssnar på mig, men vanan sitter ändå kvar. Jag har, åtskilliga gånger haft som nyårslöfte att prata långsammare, men det har aldrig fungerat. Nu har det verkligen gått över gränsen. De senaste dagarna har jag märkt att jag pratat så fort att jag själv inte hör vad jag säger. Ibland flyger ord och meningar bara iväg i en väldigt fart så det nästan gör ont i munnen. Det går inte att stoppa. Vissa ord gör ont att säga fort, men jag kan inte stoppa det utan att det låter som att jag idiotförklarar personen framför mig. Vissa ord gör också ont att säga väldigt långsamt, så det är lättare att bara dra igenom ordet i 180 så är det över sen.
Ibland tycker jag synd om folk som försöker ha ett vettigt samtal med mig. Halva konversationen består av "Va?". Jag försöker verkligen. När jag hör mig själv prata långsamt är det fortfarande alldeles för snabbt. Sjukligt jobbigt. Det känns som att det kommer ta halva dagen om jag ska prata i normal samtalstakt. Kommer missa massor av tid. Samtidigt som jag vet att jag skulle spara tid eftersom jag skulle slippa behöver säga om allt. Det är dock jobbigt att prata långsamt, man hinner liksom glömma bort vad syftet med det man säger är. Man tappar den röda tråden. Min bror är en hejare på att prata långsamt. Det är verkligen lärorikt för mig. När han ska berätta eller förklara något blir jag nästan nervös och helt snurrig i bollen. Kanske skulle vi lära något från varandra.
Det jobbigaste just nu är att det faktiskt gör ont att prata och säga vissa saker. Efter att ha pratat med någon under en längre stund blir jag alldeles matt i munnen, tungan och käkarna. Får typ träningsvärk. Mindre skönt. Måste helt enkelt prata långsammare.. Suck.
Nu ska jag sova, och inte prata alls på några timmar.
PUSS / i
Idag vet jag att folk lyssnar på mig, men vanan sitter ändå kvar. Jag har, åtskilliga gånger haft som nyårslöfte att prata långsammare, men det har aldrig fungerat. Nu har det verkligen gått över gränsen. De senaste dagarna har jag märkt att jag pratat så fort att jag själv inte hör vad jag säger. Ibland flyger ord och meningar bara iväg i en väldigt fart så det nästan gör ont i munnen. Det går inte att stoppa. Vissa ord gör ont att säga fort, men jag kan inte stoppa det utan att det låter som att jag idiotförklarar personen framför mig. Vissa ord gör också ont att säga väldigt långsamt, så det är lättare att bara dra igenom ordet i 180 så är det över sen.
Ibland tycker jag synd om folk som försöker ha ett vettigt samtal med mig. Halva konversationen består av "Va?". Jag försöker verkligen. När jag hör mig själv prata långsamt är det fortfarande alldeles för snabbt. Sjukligt jobbigt. Det känns som att det kommer ta halva dagen om jag ska prata i normal samtalstakt. Kommer missa massor av tid. Samtidigt som jag vet att jag skulle spara tid eftersom jag skulle slippa behöver säga om allt. Det är dock jobbigt att prata långsamt, man hinner liksom glömma bort vad syftet med det man säger är. Man tappar den röda tråden. Min bror är en hejare på att prata långsamt. Det är verkligen lärorikt för mig. När han ska berätta eller förklara något blir jag nästan nervös och helt snurrig i bollen. Kanske skulle vi lära något från varandra.
Det jobbigaste just nu är att det faktiskt gör ont att prata och säga vissa saker. Efter att ha pratat med någon under en längre stund blir jag alldeles matt i munnen, tungan och käkarna. Får typ träningsvärk. Mindre skönt. Måste helt enkelt prata långsammare.. Suck.
Nu ska jag sova, och inte prata alls på några timmar.
PUSS / i
Kommentarer
Trackback
