bara jag.

Miche har lyssnat på mina problem hela kvällen.
Det tackar jag henne för<3
Lite av första gången jag faktiskt erkänner problemet.
Något jag inte kunnat erkänna för mig själv ens.
Massa småsaker som fått allt att bubbla upp.
Hitta kärnan i problemet.
Skönt att få ur sig det.
Samtidigt som det gör ont.
Helt sjukt men det gör ont.
Vill egentligen inte erkänna det.

Imorgon hoppar jag gymnastikträningen.
Så är det faktiskt. 
Nästan så jag grinar när jag skriver det.
Gör faktiskt det.
Töntigt kan tyckas.
Men det är stort för mig.
Har aldrig skippat en träning.
Förutom när man vart sjuk, skadad eller bortrest.
Men aldrig skippat, aldrig.
Och nej jag slutar inte.
Det är en lång historia.
Ska träna gymnastik på torsdag igen.


Imorgon ska jag till hälsogymmet med Miche.
Prata av sig, träna av sig.
Bryta en lång rutin.
Men jag älskar truppgymnastik.
Men som sagt, det är truppgymnastiken jag älskar.

Stort steg. Stort.