bara jag.

En trevlig dag med gamla barndomsvänner. Görs alltför sällan och det vet vi alla tre. Ska väl (som vi alltid säger) försöka ses oftare. Hoppas på kalasigheter redan till helgen om det skulle passa alla tre, vilket det i slutändan säkerligen inte gör ändå. Haha! Ganska så sjukt att vi fortfarande går ihop så bra alla tre. Vi har känt varandra så jävla länge. Bästisar sen vi va typ två äpplen höga. Sara och jag insåg ikväll vilken fantastisk barndom vi har haft. Så många fina minnen. Speciellt minnena från Bonäs. Kommer aldrig glömma de tidiga mornarna vi red ut på hästarna i bara pjamas, de sena kvällarna i jacuzzin, kräftfiske, nattbad i sjön, övernattning i husbåten, när jag halkade i sjön från bryggan, lekarna på höskullen, mardrömsattacken med baggen, alla söta lamm vi döpte, bak & matlagning i gästköket, alla lekar i gästhuset, grodorna vi tog hand om, Lärkan.. åh Lärkan. Gud vilka fina minnen! Fy faan alltså, underbart!

Så nu kan jag dra en slutsats om att jag aldrig kommer bli något stort här i världen. Nej i alla fall inte i USA eller nåt, nej för där måste man ha en trasig barndom med alla möjliga besvär.. Man ska ha blivit våldtagen, misshandlad, hamnat i fosterhem och hej kom och hjälp mig, då kan man bli Americas next top model eller nåt sånt! Så det kan jag glömma, men det är jag väldigt glad över!