ångest med ett leende.

jag är alltid negativ; förutom när det kommer till skolstart. har nästan aldrig varit negativ till att komma igång efter sommarlovet. på gymnasiet har det blivit ännu bättre eftersom jag ändå fått chansen att göra det jag vill. visst är det lite jobbigt när man känner att sommarlovet börjar lida mot sitt slut men man kan ju faktiskt inte göra någonting åt saken? den 19 augusti börjar jag och vad jag än tycker och tänker om det så göra jag det.

tungt kan det tyckas vara eftersom alla andra katrineholmare börjar den 25 (gymnasiet) men vi slutade mycket tidigare än de så man ska inte klaga, det var ju tokfint väder då. jag ska erkänna att jag faktiskt pratar ganska oavbrutet om skolan och allt som hör där till. om sista året, om frisör, om plojfoto, om klassresa, om klassen, projektarbete, schema, skåp, ja allt ni kan tänka er. jag mår lite bra av det. ska väl också erkänna att jag för några veckor sedan gick runt med min systers studentmössa i flera timmar, jag var så snygg i den^^

det blir faktiskt inte bättre av att vi klagar över att sommarlovet är slut, för slut är det. det känns bättre om man nu liver livet sista veckorna och börjar skolan med ett leende på läpparna, vissa får inte ens gå i skolan.

detta var nog det mest positiva ni någonsin får läsa av mig, jag är lite som miranda i sex and the city, just personligheten. jag kan alltid komma på något negativt om något. nu har jag till exempel kommit på att jag hatar barn, eller rättare sagt, jag hatar andras bortskämda fula jobbiga barn som folk antar man ska vara barnvakt åt, men, det får ni läsa vid ett senare tillfälle.

Kommentarer

ordet är ditt

vad heter du?
latmask?

e-postadress: (publiceras ej)

url/blogg:

kommentar:

Trackback
RSS 2.0