truth about talking, talking about truth.

Tänkte nu berätta bakgrunden till varför jag snackar lika snabbt som spanjoerna i VM. Jo, det ligger rätt långt bak i tiden och har byggts på succesivt. Ja, till er som inte hört mig när jag drar igång kan jag säga att det ibland går så fort att jag själv inte hör vad jag säger. Det är liksom inte bara det att jag kan prata snabbt, det kan väl typ alla.. Det är bara det att jag gör det. Hela tiden. Vet inte hur många gånger jag har fått säga om "utan senap" på Mc Donalds när jag beställer. Men tro mig, jag förstår de arma ungdomarna som står bakom disken och ska försöka tyda "utzz tsenaphh".. Jag menar, I don't blame them liksom!

Jo, anledningen till att jag pratar så här fort är för att när jag var yngre så lyssnade inte folk på mig. Eller lyssnade och lyssnade... Missförstå mig rätt (?) men alltså ibland när jag skulle prata i normala situationer eller skulle berätta saker som jag ansåg var intressanta blev jag avbruten av någon eller några personer som för mig var viktigare och coolare än jag, som inte alls tyckte det jag sa var speciellt intressant. Så jag började redan då tro att folk inte ville lyssna på mig, på det jag hade att säga. Det var inte så att jag tyckte det var jobbigt att redovisa eller prata högt inför människor, då har man ju läst på. Bara det att folk inte verkade bry sig speciellt mycket om vad jag sa.

Därför kom jag på den genialiska idén om att prata fort. På så sätt hann de där dryga killarna i klassen, eller den där ointresserade tjejkompisen inte ens avbryta mig innan jag var klar med historien. Smart va? Det tyckte i alla fall jag. På så sätt fick jag avreagera mig utan att de andra egentligen hann lyssna på mig. Men det gjorde liksom ändå ingenting. Jag ville bara få med så mycket som möjligt innan folk tröttnade..

Nu på senare dar (låter som jag är 74!) så har dock detta fastnat kvar lite. Det är inte så att jag tror att mina vänner inte vill lyssna på mig, absolut inte. Nu har det bara gått så långt att det faktiskt är svårt att prata långsamt. Vet inte hur många gånger jag haft som nyårslöfte att prata långsammare men har aldrig klarat det. Dock vet jag ju att jag kan eftersom jag kan föreläsa inför folk utan att snacka lika fort som han Boltsnubben springer 100 meter.

Nej hörrni, nu ska jag äta bullar & mjölk!


bysthållarproblem hörrni!

Jag stötte på ett problem igår.
Jag provade en buister på Lindex och för ovanlighetens skull läste jag på en skylt inne i provrummet om hur bh:n ska sitta för att det ska vara rätt och sådär. Kalas tänkte jag, nu jävlar ska här hittas en perfekt bh! Jag börjar läsa om vart det ska sitta hårt och vart det ska sitta löst och hej kom och hjälp mig. Så kom jag till själva kup-informationen.. Jag börjar läsa.. "Om kupan är för stor och det bildar en glipa mellan brösten och bh:n ska du ha en bh med mindre kup-storlek".. Jaha va bra tänkte jag, fan va smart.. Nu till problemet.. VA FAN DE FINNS JU INGEN MINDRE KUPA ÄN DEN JAG HADE PÅ MIG??? Jaha, så Lindex smarta bhguidespersonalfitta har nu bestämt att jag ska kila runt i sånna här toppar från deras barnavdelning nu eller?

Jag vill bara förtydliga att jag inte kilar runt i toppar från nån barnavdelning,.. alltså seriöst!!
Förresten.. vad hände med AA-storleken? Saknar asså^^


saker jag funderat över.

5 saker jag funderat över.

1. Varför är det så svårt för mig att prata långsamt. Försökte mig verkligen på att säga HALLONTÅRTA långsamt, och det går ju bra. Men när jag sen väl ska säga den där förbaskade hallontårtan, så blir det bara hllntrta.. förstår inte. (obs, hallontårta är inget ord jag använder mig av dagligen, uttrycket "utan senap" är något som också är svårt, och som jag faktiskt nästan använder dagligen)

2.
Varför blir man så ful på bilder när man är full. Alltså så fort man druckit en cider och tar ett kort ser man ut som om man är påväg ner i graven. Man måste alltså dra slutsatsen att endast festa med folk som är fulla eller vara nykter själv, annars kan det vankas oroligheter.

3. Varför är det som en liten kulle precis i mc driven på mc donalds? Precis när man ska börja rulla efter att ha förtäljt sin beställning, är det en liiten uppförsbacke, och om man inte gasar på lite extra kan man råka ut för motorstopp. (av egen erfarenhet ja)

4. Varför känns facebook, msn och bloggen ungefär lika viktigt som att borsta tänderna, äta och och duscha innan man ska sova. Eller är det bara jag som känner det beroendet. (illa i sånt fall)

5.
Varför säljer inte Coffee House pannacottan längre? Känner mig lurad nästan. Saknar den. Har inte sett den på hela sommarn ju? Jaja, får väl nöja mig med deras underbara hallonsmoothies. (men tro inte jag släpper frågan om pannacottan.)

Jag är tacksam för kloka svar.

poesi, posei, POESI.

Nu tänkte jag att en dikt ska jag allt skriva ner.
Och efter denna tror jag allt att ni kommer vilja ha mer.
Men nej säger jag, detta är det enda ni får.
Lite småplock om potatis, cykling och hår.
Men kanske allt i alla fall ska va en hemlighet.
Eller ska jag nu förtälja alla småsaker jag vet.
Det är en fråga som vi måste svara på.
Om den besvaras så skulle jag nog bättre må.
Nu flyger jag från ämnet och dess röda tråd.
Jag kanske borde fråga nån om råd.
En lärare eller någon kunnig dam.
Så skulle denna dikt bli mindre lam.
Men ack den damen har gått vilse i en skog.
Och över henne körde nog en plog.
Så hon gick nog i tusen bitar små.
Händer fötter flyger, sen en tå.
Tån får jag i ögat och blir blind.
Ser inte ens blodet på min kind.
Nej varför skulle jag skriva mig en dikt.
Som sluta upp i blod och hjärtsvikt.
Nu förmår jag mig att säga mitt farväl.
Och hoppas att ni nu har en trevlig kväl(l).

FARVÄL!

en hederlig lista.

Innan jag åker till England på onsdag ska jag:
1. Bära ut allt vetemjöl till friggeboden vi inte har. (tar sån plats i köket)
2. Byta lakan så alla kvalster känner sig välkomna. (gästvänlighet är #1)
3. Käka 14 mazariner och sen ta 1 samarin. (kan behövas)
4. Köpa 2 hekto skinka. (mest för skojs skull)
5. Krossa en spegel och vänta på 7 års olycka. (måste få veta sanningen)
6. Rensa garderoben och ordna mig ett bo därinne. (kan bli mysigt)
7. Fånga en ängel. (såklart från 7:e himlen)
8. Dansa hulahula-dans med en kastanjett bakom örat. (...?)
9. Fara åt helvete. (i ren research)
10. Sova i 700 år. (kan behövas)

ADJÖ MINA VÄNNER!

det här är coola jag!^^

ritch.

Åh jag är så sugen på att bara få riva sönder mina leggings. Ja, alltså ni förstår.. det är hål i sömmen, och det är bara så fruktansvärt inbjudande att bara RIIITCH! Ja.. ungefär lika inbjudande som champinjonerna ni vet.. att bara få gå fram och klämma sönder färska champinjoner för att det ser så fräckt ut. Ungefär samma känsla har jag med dessa leggings... får se hur jag gör.

I will return!

hugg hugg.

En tanke har slagit mig. Jag & Malin kan vara så förbaskat tjuriga ibland. Jag skojar inte. Vi liksom hugger så fort nån säger något, och helst säger vi ingenting alls. De dryga och typiska "jaaah"-svaren flödar och irriterade ansiktsuttryck hör till det vanliga. Vi kan inte hejda det. Dock är väl det positiva vi vet att det inte är personligt mot varandra, utan att man bara är tjurig, trött och irriterad. Det är ju bra... annars vore det lite oroväckande att man alltid känner att nån är sur på en, när man inte alls förstår vad man har gjort..

Inspiration till detta inlägg:
Malin: Var är din rosett?
Ida: (pekar)
(Malin står kvar vid skrinet)
Ida: Där!?
Malin: JAAAH!!


^^

ibland är vi glada också.


skräm mig inte.

Skräm mig inte. Det är inte roligt. Många kanske tycker att det här med att skrämma folk är roliga skämt. Fine, det kan va kul när alla parter tycker det är roligt. Jag tycker inte alls att det är ett dugg kul. Kan berätta om när Philip i min klass skrämde mig på en engelskalektion, alltså en helt vanlig lektion i ett klassrum fullt med folk en helt vanlig dag. Han häver ur sig ett typ av "bö" med en mörk och läskig röst precis intill mitt öra och jag är totalt oberedd och stelnar till och börjar grina. Ja, jag gråter! En rolig grej är att det här är i början av ettan då Philip och jag inte alls känner varandra så väl, dock hör det inte hit. Jag blev i alla fall sjukt rädd och jag vet inte vad jag trodde att det var, men hela kroppen stannade och jag hatar den känslan.

Så... helt seriöst, skräm mig inte för i helvete!

love.

Har tänkt på en sak. När är det dags att säga "jag älskar dig" i ett förhållande. När är det liksom dags att kalla varandra älskling och hela baletten ni vet. Jag tycker jag ser bloggar och bilddagböcker överallt där de varit tillsammans 1-3 månader och älskar varandra mer än något annat på hela jordklotet. Jag vet inte, jag tror inte riktigt på det om jag ska vara ärlig. Eller är de så det känns kanske? Är det kanske bara jag som är helt ute och tar en cykeltur? Jag kan säga att jag tycker om någon väldigt väldigt mycket, men jag tycker att älska är ett väldigt starkt ord. Jag vet inte, jag är i alla fall helt emot att man kan säga det efter en enda jävla liten pluttig månad? Hallå? Det kan man inte veta? Man har inte sett alla dåliga sidor som alla har? Eller ha de kanske gjort de? Kanske är det jag som spenderar för lite tid med mina följeslagare?

Nej... hur mycket jag än vridet och vänder på det kan jag inte komma fram till ett vettigt beslut, men jag tycker fan inte man kan säga att man älskar någon efter bara en månad tllsammans. Nej... NEJ! Eller är det jag som inte träffat någon som jag känner så med? Nej... Nej! NEJ! Jag vet inte.

randig dag.

Igår köpte jag en randig tröja och mamma verkligen förstår varför! Jag har ju liksom bara x antal på en egen hylla i garderoben? Så liksom, att jag behöver en till är ju helt acceptabelt? Not. Men mamma lilla, förstår du inte att dessa randiga tröjor har olika tjocka ränder och ibland olika färger? De sitter också olika, en sitter tajt, en sitter lite lösare och en jättelöst? Och en har långa ärmar, en har lite halvt långa ärmar, och en har korta ärmar? Ni fårstår mig väl? Det är helt acceptabelt att ha en egen hylla för endast randiga tröjor!

"Det börjar blite lite långrandigt" NOT

leggingsproblem.

Jag har ett litet problem, eller en tankeställare, som jag tänkte förmedla. Jo, det är ju såhär att jag hatar när folk har jeansleggings som jeans? Okej om maqn har dom som leggings, men det är inte jeans, okej? Sen så slog det mig... När vi tränar (gymnaster) så tränar vi i vanliga leggings... och i helgen ska ju jag till Örebro på LedarCamp och vi ska göra nån form av aktivitet under helgen, och om det är varmt har jag ju inte mysbyxor utan leggings, eftersom det är i princip de enda man äger som gymnast... (dock x antal stycken)... tänk om dom tycker jag är dum i huvet som springer runt i bara leggings och tränar, det som dom faktiskt anser är vardagskläder?... Vilket dilemma...

Nåväl... jag får väl ha en tröja på mig där det står "Gymnaster tränar i leggings" för att klarlägga detta!


fan.

Tack  så jävla mycket för att du förstör allt.
 Orkar inte med det här. Alltid ska du förstöra.
Ta tag i dig själv för snart orkar jag inte mer.
Hur kan du göra såhär mot dig själv?
Hur kan du göra det mot alla andra.
 Fan. Du förstör. Fan.


blandat påhitt.

Tänkte berätta ett av mina "påhitt":
Man kan inte blanda vissa ätbara saker. Jag tycker till exempel inte om tårta, eftersom jag anser att brödet och grädden inte går ihop, dock kan jag äta't var för sig. Sedan gillar jag inte glass & jordgubbar, men jag käkar det mer än gärna på varsin tallrik. Sen gillar jag inte heller fruktsallad, utan jag äter varje frukt för sig... Nåväl, ett av alla påhitt jag har!

Ikväll ska jag och min syster kolla på Van Veeteren, och till detta ska jag avnjuta frysta hallon som jag snart ska koka! Och nej, jag absolut inte käka denna utsökta hallonsmörja tillsammans med vaniljglassen i frysten, nej, glassen tar jag efter första pausen, när hallonsmörjan är uppäten^^


halo.


Remember those walls I built
Well Baby they are tumbling down
And they didn't even put up a fight
They didn't even make a sound
I found a way to let you in
But I never really had a doubt
Standing in the light of your halo
Everywhere I'm looking now
I'm surrounded by your embrace
Baby I can see your halo

I swore I'd never fall again


 


d.

det här kunde blivit en ganska bra dag.
trodde jag det.
kul avslut.
hade de väl på känn men hoppades väl att jag var fel ute.
försökte bygga upp en mur.
borde byggt den högre.
jag visste det kanske innerst inne.
jag är som skapad för att bli sårad.
en, två gånger.
att jag inte vet bättre.

skratta åt mig, det vet jag ju att du gör. ha ha.


fördelar & nackdelar.

Tänkte bara dra för- och nackdelarna med att Malin är bortrest.

Fördelar:
- Jag kan ha högre volym på tv:n på kvällarna då jag inte behöver bry mig om att hon ska få sin skönhetssömn som är så sjuhelvetes viktig att inte ens sienfeld går före.
- Jag kan låna hennes kläder utan att behöva fråga eftersom jag ändå vet att jag får låna, eftersom hon får låna av mig, men själva grejen att slippa fråga gör det enklare.
- Ingen sitter och snyltsurfar på min laptop. Inte för att hon är i vägen särskilt ofta men det är ju skönt att veta att den finns tillgänglig för en själv 24/7.

Nackdelar:
- Jag har ingen att ligga och mysprata med om kvällarna.
- Jag har ingen att dela morgonen med, som gör att den blir lite mindre smärtsam.
- Jag har ingen som alltid gör vad jag säger åt henne att göra.

Jag gillar henne dock bättre här hemma på Blomstervägen än i Egypten.

<3

dagens goda gärning.

Måste verkligen berätta dagens god gärning.
Jag var på väg hem från träningen och körde ganska långsamt för det var tokhalt ute.
På vägen haltar en gubbe och vinkar lite till mig (uppfattade jag det som)
Jag tänkte att vafan stackars gubbe som haltar så.
Jag stannar till kanten och öppnar fönstret och ser att jag känner igen gubben.
Vi pratade på busshållsplatsen för nån månad sen.
Jag frågar om han vill ha hjälp och han säger att han ska till banken.
Hoppa in säger jag och gubben hoppas (kliver mödosamt in i bilen)
Han har värk i hela kroppen för han är lite gammal och gaggig.
Jag skjutar honom till banken och vi pratar om allt från hembränt till sjukdomar.
Jag får 70 kronor för besväret (han fick sådana skuldkänslor över att han spräckt hundringen jag skulle fått)
Men jag tackade och blev kallad en ängel.



Jaha.. hej då / ängeln


tårar över ingenting.

Jag är sur, irriterad och typ arg.
Jaha, vad är jag arg över.
Jo typ i princip allt.
Jag är trött på alla människor.
Jag är trött på skolan.
Just nu är jag sådär blödig.
Jag kan bara sitta och böla för nada.
Det gör jag nu.
Jag känner att jag behöver tömma lite tårar.
Tårar för ingenting.
Tårar för att inte veta.
Tårar för att inte orka.
Tårar över töntiga saker.
Tårar för något man aldrig annars skulle fälla en tår över.
Tänkte att det är lika bra att fälla lite tårar över det.
Blä.

Ge mig en glasskartong och en sked, då kanske jag mår bättre.

Jag vill bara krypa under täcket och dö för en stund. Men om ett tag kan jag krypa upp och leva som vanligt, men nu behöver jag dö lite, bara litegrann, försvinna. Det är bäst, annars blir jag arg på någon som inte förtjänar det, och det är så typiskt.

adjöss.


champchamp.

Ni vet färska champinjoner, som ligger öppet i affären... visst vill man bara gå fram och trycka på dom, känna på dom, ha sönder dom? Det ser så fruktansvrt inbjudande ut. Själv hatar jag champinjoner, och svamp över huvud taget, men just att få klämma, känna och förstöra dessa små svampvarelser, det är så inbjudande. Dock höll jag mig i skinnet denna dag.

/ mig.



pilsk.

"Sanna  (*******@hotmail.com) om hantverksstipendium.:
Hej sötnos! Ska vi prenumerera på varandras bloggar via bloglovin? (: <3"

Eh?
1- Vem är du?
2. Jag är inte din sötnos?
3. Varför skulle jag vilja det?
 
Herregud, så desperat efter läsare, dock tror jag inte riktigt detta är rätt riktning att gå. Jag kanske är lite extra pilsk just idag men inte fan gillar jag det. Så Sanna, tyvärr. Jag tänkte int prenumerera på din blogg

Tidigare inlägg
RSS 2.0