fy fan för att falla fel.
varför faller man alltid för fel människor? man faller för dem som är omöjliga, oåtkomliga. vissa har tur att falla i en öppen famn, andra faller pladask på marken, ingen som fångar en. har funderat över varför det är såhär. får nog fortsätta tänka för ett svar har jag inte lyckats få fram. man faller för det man inte kan få. det som finns rakt framför en är förstås ingenting att ha. fan.
inte kommer man över förälskelsen heller. fan heller att man gör. det förglöms för en stund men framkommer när man minst anar det. förgäves försöker man förälska sig på nytt men faller återigen pladask. ingen som fångar en. kanske ska skaffa mig ett fiskespö som kan vira upp mig efter fallet. kanske skulle passa bättre med en håv. fan. vem vill ha en håv? fan.
P U S S '
du är otrolig,männsika!:O
nu tänker jag ta och skriva ett inlägg & länka till din blogg.. herregud, vad bra du skriver!<3
Haha(aa) tycker du är jätte duktig,bara<3
haha, gullig du är ;D
Jag faller alltid för fel människor, människor som är helt oåtkomliga. Jobbigt det.
Svar: Det är ju i alla fall bra det :)
Sv; haha okej. :) mys ^^
Tänkte bara säga att jag håller med angående det inlägget på din syrras sida om själv förtroende =)
ja men eller hur!
kommer bbli tre interssanta år känner jag på mig, det är något jag dröm om hela mitt liv.
hihi ja, det gör vi säkert:)
jag har fallit pladask för en oåtkomlig människa, en som bara låter en komma till en viss gräns sen stänger han av känns det som! det jobbiga är att det är helt fucking omöjligt att sluta tycka om honom också... vill vi bara ha det vi inte kan få? jobbigt är det iaf!
Jo det verkar nästan så!
Du skriver förbenat bra människa!
Det stämmer verkligen! Det verkar vara så mycket du i dina texter,
trots att jag aldrig har träffat dig. Puss!
